Historia

Den 22 mars 1972 såg jag, Linda Camilla Algotsson, dagens ljus i Kristvalla församling, Nybro, Småland.

Jag växte upp på familjens gård i Körningsven med mina systrar Sara och Cecilia. Vi föddes rakt in i ridsporten med en stor hästintresserad släkt, där det alltid har funnits hästar på gården. Jag fick min första ponny vid fem års ålder, bångstyriga welshponnyn Titti . ”Det vi gjorde mest var att leka cowboy och indianer, eller rida långritter på ponnyerna, det var inte så stort tävlingsintresse”.   När jag var 12 år började jag rida stor häst, lånade helt enkelt mamma Margaretas fina sto Princess Fair (Prince Fair** - Cosmos**). Henne tävlade jag upp till 1,35m och kvalade till JSM i hoppning.

När jag var 16 år (1988) fick jag låna en läromästare i fälttävlan Caliph (Iran - Hyperbole**) och jag blev blixtförälskad i fälttävlan.  Den närmsta träningsbanan var i Markaryd, så det blev många turen dit för mina tålmodiga föräldrar… Ett år senare hade Caliph och jag tagit dubbelt guld vid Nordiska Mästerskapen i Finland och två år senare (1990) tog vi dubbelt guld i Europa Mästerskapen för Juniorer i Vittel, Frankrike.

1991 kom 10 åriga Lafayett (Labrador - Iran) till mig. Jag tog klivet upp från junior till ungdom i Young Riders EM (6e plac) och sedan vidare till VM-94, senior EM-95, och OS-96, (6e plats inv). Med Lafayett kändes terrängen alltid så enkel och vid 1997 års Badminton fick vi en fin 5e plats. Vid 17 års ålder gick Lafayett sitt sista stora mästerskap i VM-98 (13e plac), återigen bästa svensk.

1999 tog Stand By me (Stanford - Prince Fair**), även Bullen kallad, över platsen som min förstahäst och svarade upp med SM guld och EM silver individuellt det året. Jag hade stora framgångar och kvalade en individuell plats till OS-laget i Sydney-00. Tråkigt nog blev Stand by me skadad och jag fick se OS ifrån TV-soffan.

Mina andra hästar i stallet började komma i form och det blev många fina segrar och placeringar med främst My Fair Lady (Testarossa - Prince Fair**) och Fair Dobbin (Dragon- Prince fair**).

2002 var Stand by me tillbaka i fin form och vi kunde vara med i VM i Jerez, blev bästa svensk där. Jag blev tilldelad Svensk Ridsports hederstecken, ”Stora grabbars pris”, de var förstås en ära och det innebär också att man får gratis inträde på många stora idrottsevenemang i Sverige.  Året efter åkte vi tidigt på våren till England för att träna och tävla, då var Bullen i sitt livs form. Han tog 13e placering i Badminton på våren, fick igen silver på EM i Punshestown, Irland och vann World cup finalen i Pau, Frankrike i oktober. Dessutom hade vi placering i Prix St George dressyr och 140 hoppning på hemmaplan.  

Jag blev tack vare mina tre topphästar rankad som världsetta individuellt (lagnationer borträknat) inför OS i Aten, och var helt klart en av medaljkandidaterna enligt media. Det blev tyvärr ingen framskjuten placering p.g.a. ett misstag i terrängen, men dock en stor erfarenhet rikare med hem. På hösten vann jag åter igen World cup finalen denna gång med My Fair Lady.

2005 blev till en början inte så bra, då jag drabbades av högt blodtryck, enligt läkarna p.g.a. stress, jag fick ta det lugnt och vila ett tag. Jag behövde omstrukturera livet och dra ner på det höga tempot, få lite mer luft i min ständigt komprimerade tid. När jag sedan var tillbaka i form vann jag SM med Stand by me, fick fina framgångar med unghästarna i Breeders Trophy och blev 15 placerad vid EM i Blenheim med My Fair Lady. I min omstrukturering ingick det i samråd med SOK att tillbringa nästa års satsning utomlands för att få bästa möjliga förutsättning att utvecklas som ryttare. Det blev till slut tre år… i Tyskland.  

På anläggningen utanför Hamburg verkade jag i ett tävlings-/ försäljningsstall, där min främsta uppgift var att utbilda 4-6 åriga fälttävlanshästar. Jag tyckte det var en lärorik tid och intressant att tävla, för mig, i ett nytt system med stilbedömning i alla unghästklasser. Med min egen Lillipop K lyckades jag vinna Bundeschampionatet 2007 och med Jerome få högsta stilpoäng någonsin i finalen med 9.8 i terrängen. Med Stand by me var jag tvåa i Aachen som årets höjdpunkt. En extra rolig tävling var i Boekelo när jag på kort varsel fick tävla La Fair (Labrador - Prince Fair**), som normalt reds av Sara, och fick otroligt nog ett kval till OS på den tävlingen.

2008 hade jag och Bullen fina resultat och blev uttagna till OS i Hong Kong (Bejing), där visade han sin höga klass vid 18 års ålder och vi blev bästa svensk på 13e plats och en fantastisk fjärdeplats i lag. Jag hade fem hästar kvalade till Bundeschampionatet, men det blev ingen topplacering det året. Lillipop K fick istället en 6e plats på Unghäst-VM senare i oktober.

2009 var det dags att flytta hem och börja arbetet med familjens egna uppfödningar. Där stod en flock stora fullvuxna oinridna 3-4 åriga talanger i stallet. De var som tur väldigt snälla att rida in, även om det tog sin tid. Stand by me blev gick EM på hösten och blev återigen bästa svenska häst med en 11e placering. Året efter var hade vi fina placeringar och med en 7e plats i Aachen, bästa svensk, blev vi uttagna till VM i Kentucky, USA. Jag gick ut som förstaryttare i laget, gjorde en bra dressyr på 70 %, men i terrängen blev det sedan tvärstopp redan vid första vattenhindret, då Stand by me vägrade sätta ner fötterna i det blåfärgade vattnet. Snopet att behöva hoppa av hästen och gå tillbaka…

2011 blev ett mellanår för mig utanför landslaget, då jag pensionerade Bullen från stora tävlingar och inte hade någon annan mästerskapshäst i stallet. Det blev istället fokus att träna upp unghästarna och hålla mer träningar på hemmaplan. Jag blev mentor, tränare och coach för Mellantruppen. En utmaning i sig…

I oktober hämtade jag hem La Fair från Sara i Tyskland, där hon skulle bli avelssto, men inte blev dräktig. Mamma hade en idé om att jag skulle försöka träna upp henne och kvala henne till OS… jag var inte sen med att haka på den idén! Ett hopp om London tändes. La Fair tog träningen bra och den kunde succesivt ökas under vintern. I början av april gjorde vi vår första tävling. Det kändes så pass bra att jag bestämde mig för att åka till Italien för att göra ett kval till OS. Packade in pappa och häst i lastbilen och vi körde 200 mil till Vairano. Tävlingen gick enligt min plan och vi fick ett av två kval till London. Jag visste att vi var tvungna att prestera på topp och att jag hade bara en chans att sätta kvalen. Nästa tävling var i Wiesbaden och där gjorde vi vårt andra kval. På uttagningstävlingen i Luhmühlen skulle alla tänkbara OS-ekipage mäta sig mot varandra, därefter skulle de fem bästa tas ut. Jag och La Fair hade superfokus, slog till med personbästa i dressyren, gick felfritt i terrängen och hoppningen. Vi blev placerade på 13e plats och tredje bästa svensk och kunde hämta ut OS-biljetten. Extra stor glädje var att en av lagmedlemmarna var min syster Sara och La Fairs dotter Wega (Irco Mena - Labrador).

OS i London var det bästa OS hittills. Fältävlan gick i Greenwich park och terrängbanan slingrade sig upp och ner för de branta backarna. Arenan med dressyr och hoppning hade perfekt sviktande underlag och var omgiven av gigantiska läktare. Jag gick ut som förstaryttare i laget, vilket betyder att man är lite av en stigfinnare och testpilot på banan. Vi gjorde en hyfsad dressyr, med några missar, hade en superrunda i terrängen och avslutade det hela med en klockren felfri hoppning. Laget tog en fjärdeplats, snubblande nära ett brons. Roligast av allt var att Sara, MIN SYRRA!!,  tog OS-silver, vilken kämparinsats och vilken fantastisk prestation. Mäktigt imponerad! Hon visar att det är fullt möjligt att en bonnatös ifrån Småland med familjeuppfödd häst kan kamma hem en OS-medalj, bara man har det rätta viljan.

2014 säsongen började bra med flertalet segrar i hoppning, dressyr och internationell fälttävlan. Fairnando vann en CIC2 i Sopot, Polen tog sedan klivet upp i CNC3 och var 4de på SM.Fairnet vann också sin klass CIC1 i Sopot, gick CIC2 och CCI2 senare på säsongen. Han vann sin första dressyrstart på 70% i MC och. Lucky Luciano har stått för årets raketutveckling. Från årets första fälttävlansstart i debutantklass gick det spikrakt upp och avslutade säsongen med 2a plats i CIC2 i Strzegom.Han startade också flertalet 140 hoppningar med bra resultat. Fair Mail kvalade till Unghäst-VM genom sin 2a plats i CIC1 i Baborowko, Polen och seger i CCI1 i Strzegom, Polen som avslutade hennes säsong. Hon tog en viceseger i Breeders Trophy fälttävlan för 6 åringar. Fair Spot gjorde sin första start i mars och hann med säkra rundor upp till 115 hoppning och vann Breeders Trophy fälttävlan för 5-åringar. Lucky me gjorde sin första tävlingsstart i april 0.90 hoppning, han avancerade upp till 115 under säsongen och gjorde två debutantstarter med felfria terrängrundor. 

Under hösten fick vi stort sorg i stallet när La Fair hastigt gick bort i tarmvred.

Linda i hagen

(foto:Mette Sattrup)